Så skulle man kunna beskriva hur jag känner mig nu, men jag kämpar mig uppåt och har fantastiska människor och vänner runt mig som alltid finns där och stöttar mig. Ni betyder Alla Oerhört mycket.
De senaste dagarna/veckan har varit väldigt omtumlande och jag har helst av allt bara velat fly och gömma mig bortom allt det där som håller mig vaken på kvällarna, irriterar mig. Ja till och med gör mig arg, jag som sällan blir arg. Detta i sin tur tar fokus från träning, skola och allt som jag vill att göra. Anledningen till att jag hamnat här nu har flera orsaker som jag inte kunnat styra över och jag känner så mycket på samma gång. Besvikelse, Ilska, svek och kanske mest av allt, särbehandlad. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill bara glömma men samtidigt kriga.
Det är lätt att säga att det inte är något att lägga energi på och att det bara är att se framåt men det är så svårt. När jag känner så som jag gör. Tänk att man kan bli så påverkad. Jag längtar tills det är över. På riktigt.
Nej, nu är klockan på tok för mycket och ja borde ha sovit för läänge sen.
Bon Iver Re:Stacks ska nog få mig att sova gott och drömma om något kul, typ MTB cykling på lugnet. Så vackert. Finns det något bättre än det???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar